Så förbereder du marken innan du gjuter platta

Ett bra grundarbete avgör om din platta på mark blir stabil, torr och problemfri. Här får du en praktisk genomgång av momenten och en tydlig checklista du kan följa. Guiden passar dig som vill förstå arbetsgången och veta vad du ska kontrollera innan betongbilen kommer.

Överblick: vad krävs för en stabil platta på mark

En platta på mark bygger på några grundprinciper: fast underlag, effektiv dränering, kapillärbrytning (som stoppar fukt nedifrån), tillräcklig isolering och korrekt armering. Varje lager har en uppgift och brister i ett lager påverkar resten.

Från botten och uppåt består konstruktionen typiskt av: schaktad och jämn botten, separerande markduk (geotextil), kapillärbrytande och dränerande material (makadam), eventuellt radonslang, packning i flera omgångar, cellplastisolering, form/kant och armering. Först när alla nivåer och fall stämmer är du redo att gjuta.

Utsättning och höjdsättning

Börja med att fastställa plattans läge och färdiga nivå. Använd laser eller ett vattenpass på stativ och slå ut hörn med profilvirke och snören. Sätt en referenshöjd (fixpunkt) som inte riskerar att röras. Kontrollera diagonalerna så att plattan blir rätvinklig.

Planera markens ytfall från huset. Rekommenderat är minst 1:20 de första tre metrarna, så att regnvatten leds bort. Bestäm höjder för färdig mark, dörrtrösklar och golvbrunnar redan nu. Detta minskar risken för efterjusteringar som kostar tid och kan ge sättningar.

Schaktning och markduk

Schakta bort matjord, rötter och löst material tills du når fast botten. Silt och leror kan vara tjälfarliga och bära dåligt. Vid behov schaktar du djupare och ersätter massor med dränerande material. Håll slänter säkra och undvik undergrävning nära grannar eller ledningar.

Innan du börjar: lokalisera el-, fiber- och VA-ledningar. Gräv varsamt sista biten för hand. När botten är jämn lägger du en markduk (geotextil) som skiljer undergrunden från det dränerande lagret. Markduken hindrar finmaterial från att vandra upp och försämra dräneringen. Låt duken överlappa minst 30–50 cm i skarvar och upp längs kanterna.

Dränering, radon och kapillärbrytande lager

Det kapillärbrytande lagret består av tvättad, dränerande sten (makadam, vanligtvis 8–16 eller 16–32 mm). Lagret bryter fukten som annars sugs upp i konstruktionen. Lägg materialet i omgångar och grovjustera höjden. Runt huset ska det finnas fungerande dränering, med dräneringsledning i rätt fall mot brunn. Även om dräneringen formellt sitter utanför plattan påverkar den hur torrt det blir i grunden.

Radon hanteras ofta med en radonslang i det dränerande lagret. Slangen bildar ett enkelt ventilationssystem som kan anslutas till fläkt om mätningar visar förhöjda värden. Lägg slangen i slingor enligt ritning och för upp änden till en åtkomlig punkt. Tätning mot radon kompletteras senare med radonduk ovanpå isoleringen eller som en tätning kring genomföringar.

• Kapillärbrytande lager: 100–200 mm dränerande makadam, anpassa efter mark och ritning.
• Dräneringsledning: rätt dimension, filterduk där marken är finjordig.
• Radonslang: i det dränerande lagret, åtkomlig anslutningspunkt.

Packning och nivåkontroll

Packningen (kompakteringen) är avgörande för att undvika sättningar. Använd markvibrator (padda) eller roller. Packa i tunna lager, cirka 10–20 cm åt gången, i korsande riktningar. Fukta lätt vid behov för att förbättra packningen, men undvik blöta massor.

Kontrollera höjder löpande med laser. Lämna utrymme för isoleringens tjocklek och eventuellt ett finjusterande bärlager. Dra av ytan med rätskiva för att få en plan bädd. För egenkontroll kan du göra ett ”spårt-test”: väl packat material ska inte ge tydliga fotspår. För hög säkerhet beställs en enkel bärighetsmätning, men vid småhus räcker oftast god praxis och noggrann kontroll.

• Mäta nivåer: ofta, på flera punkter, anteckna avvikelser.
• Packa i skikt: hellre fler tunna lager än ett tjockt.
• Skydda bädden: undvik körning med tunga maskiner efter slutpackning.

Isolering, form och armering inför gjutning

Lägg cellplast (EPS) enligt ritning, vanligt är två lager med förskjutna skarvar. Cellplast isolerar och fördelar lasten. Använd kantisolering runt plattans kanter för att minimera köldbryggor. Om radonduk ingår i lösningen ska den läggas så att skarvar överlappar och tejpas tätt. Tätningar vid rörgenomföringar görs med manschetter.

Planera alla genomföringar: vatten, avlopp, el, eventuella golvbrunnar och golvvärmefördelare. Märk upp rören och fixera dem så de inte flyttar sig. Bygg form runt plattan med raka, stadiga brädor eller formsystem. Kontrollmät mått och diagonaler en gång till. Lägg armeringsnät enligt ritning och använd distansklossar så att armeringen hamnar på rätt höjd i betongen. Skarva nät med minst två rutor överlapp och najas med najtråd. Vid kantbalkar kan extra armering krävas.

• Cellplast: rätt tryckhållfasthet (till exempel EPS 100/200 beroende på last).
• Radonduk: överlapp 20–30 cm, tejpa skarvar, täta genomföringar.
• Armering: distanser under, tillräcklig överlapp, inga nät som ligger direkt på isoleringen.

Innan gjutning gör du en sista runda: går alla mått ihop, är rören täta och på rätt plats, är ytan ren från löst grus och skräp, och är väder och logistik planerade? Täck ytor vid regn och skydda mot frost. Förbered körväg för betongbil eller pump.

• Vanliga misstag att undvika:
  • För lite eller ojämn packning – ger sättningar och sprickor.
  • Fel materialfraktion – för mycket finmaterial försämrar dräneringen.
  • Glömda genomföringar – kräver dyr efterbilning.
  • Bristande tätning vid radonduk – risk för läckage.
  • Felaktiga nivåer – golv hamnar för lågt i förhållande till mark och trösklar.

Nästa steg är att boka gjutning och se till att eventuell golvvärme, betongkvalitet och eftervattning är planerade. Är marken svår (mjuk lera, högt grundvatten) kan du ta in en geoteknisk bedömning. Det kostar mindre än att rätta till en felbyggd grund. Med rätt grundarbete får du en platta som håller tätt, står stabilt och ger god komfort i många år.